Paneldiskussion: Vad kan politiker lära av framgångsrika bloggare?

onsdag, februari 22, 2012 av Christofer Pihl

I förra veckan, den 15 februari, bjöd Ratio in till paneldiskussion om framväxten av nya marknadsföringspraktiker på nätet, och vad politiker kan lära av framgångsrika bloggare.

Med utgångspunkt i min egen forskning bjöd jag på en introduktion till den svenska bloggosfärens framväxt, och framförallt hur bloggar inriktade kring mode skapar och fångar kommersiella värden. I den efterföljande diskussionen deltog Karin Bäcklund, Almega, Peter Santesson, statsvetare och projektforskare vid Ratio, samt Hanif Bali, riksdagsledamot. Förutom panelen deltog även flera andra spännande personer, bland annat Mats Lindborg på Bloggbyrån.

Några av de frågeställningar som diskuterades var möjligheterna för politiker att hitta inspiration från den opolitiska bloggosfären, att betrakta blogginnehåll som en reflektion av större strömningar i samhället, och den tydliga gräns som tycks finnas mellan den politiska och opolitiska delen av webben. Utifrån den utgångspunkten tycks en utav framtidens utmaningar bestå i att överbrygga avståndet mellan dessa två världar för att på så vis vitalisera samhällsdebatten.

Seminariet i sin helhet går att se nedan.

 

No Comments / Postat i Presentationer

Tillfälliga butiker, ett marknadsföringsmode eller ett marknadsföringsverktyg?

torsdag, september 22, 2011 av Christofer Pihl

Tillfälliga butiker, pop-up stores eller guerilla stores är olika namn för samma sak, nämligen ett marknadsföringsmode som har blivit allt mer populärt under de senaste åren. Men håller modet snarare på att förvandlas till ett marknadsföringsverktyg? Och vilka är de bakomliggande motiven till varför företag använder tillfälliga butiker och varför tyckts det framförallt vara aktörer inom modebranschen som visar intresse?  De frågorna ställer sig Micaela Surchi vid Roms Universitet i en nyligen publicerad artikel i Journal of Fashion Marketing and Management.

Surchi beskriver att användandet av tillfälliga butiker antagligen fortfarande befinner sig i ett tidigt stadium, men att en form av institutionalisering tycks äga rum. Ett utav de första samtida exemplen dök upp i England under 2003 och spred sig snabbt vidare till USA och framförallt New York. I Sverige har vi också sett exempel på samma utveckling såsom historien om Noko Jeans som blev utslängda från varuhuset PUB och startade den tillfälliga butiken Noko Jeans Museum. I Italien tycks utvecklingen ha gått relativt snabbt. Där finns sedan 2008 organisationen Assotemporary som samlar praktiker som använder sig av tillfälliga butiker som ett marknadsföringsverktyg. Ett mått på tillfälliga butikernas popularitet i Italien är att ett femtio-tal butiker öppnades och stängdes under 2008, enbart i Milano.

Det som karaktäriserar tillfälliga butiker är att de, som namnet antyder, endast är öppna en kortare period, ofta mellan en vecka upp till en månad. Utöver det marknadsförs tillfälliga butiker allt som oftast via word-of-mouth och genom att placeras ut på strategiska och centrala platser i urbana miljöer. Platsen är en del av paketeringen, och butiken blir i sig själv ofta den centrala produkten menar Surchis.

I hennes studie undersöks hur två italienska modeföretag har använt sig av tillfälliga butiker, vilken betydelse satsningarna spelade för upplevelsen av varumärkena och hur de kommunicerade varumärkenas värden. Valet föll på det nystartade modeföretaget Last Love, ett italienskt märke som öppnade den första tillfälliga butiken i Florence under 2009, och Levi´s, som öppnade den första tillfälliga butiken i Milano under 2005.

Vad Surchi visar är att tillfälliga butiker kan fylla två huvudsakliga syften relaterat till varumärkesbyggande och som ett sätt att testa huruvida det finns en efterfrågan på varumärket och produkterna på den marknad man under en tillfällig period befinner sig på. I fallet Levi’s var syftet det förstnämnda. Här skulle den tillfälliga butiken skapa uppmärksamhet relaterat till varumärket och framhäva varumärkets kärnvärden i samband med att konsumenterna steg in i butiken.

I fallet Last Love däremot, var det snarare frågan om en kombination av de två syftena. Först och främst var det en fråga om att sondera terrängen och på ett kostnadseffektivt sätt skaffa sig en uppfattning om den florentinska marknadens intresse och efterfrågan. Last Loves produkter såldes sedan tidigare via återförsäljare, så satsningen blev även ett sätt att förstärka varumärkeskännedomen genom att kommunicera varumärkets värden utan den konkurrens och det brus som finns hos återförsäljarnas butiker där även andra märken säljs.

Surchi menar att ett utav de huvudsakliga skälen till varför tillfälliga butiker har uppkommit är att de på ett innovativt sätt får allt mer svårflörtade konsumenter att faktiskt bli nyfikna och själva vilja bli en del av varumärkesupplevelser i det relativt lekfulla format som tillfälliga butiker erbjuder. Här är det inte heller frågan om att ambitiösa försäljningsmål är det bakomliggande skälet till varför tillfälliga butiker har blivit ett marknadsföringsmode.

Snarare handlar det om att erbjuda en upplevelse och berätta varumärkes historia vilket ses som en investering och på längre sikt kan komma att bli en lönsam affär. Dock påpekar Surchi att tillfälliga butiker även erbjuder möjligheten att locka till impulsköp eller sälja av lagervaror från tidigare kollektioner vilket därigenom kan öka försäljningen under lågsäsonger. Det medför att tillfälliga butiker inte nödvändigtvis behöver vara kostnad eller investering utifrån det perspektivet, utan istället erbjuder förutsättningar till vinst både i termer av varumärkesbyggande och försäljning.

 

Referenser

Surchi, Micaela (2011). The temporary store: a new marketing tool for fashion brands. Journal of Fashion Marketing and Management, vol. 15(2): pp. 257-270.

Läs mer om tillfälliga butiker
Pop-up butiken är den nya annonsen
Pop-up stores – möjligheter för tomma lokaler
Pop- up butiker blir ett allt vanligare inslag i Helsingfors gatubild
Pop-up trenden på väg att avta

No Comments / Postat i Intressanta fenomen, Marknadsföringsstrategi, Mode, Positionering, Varumärken

LÄSARFRÅGA: Lånecykelsystem och hur sociala medier kan förstärka upplevelser

tisdag, september 13, 2011 av Christofer Pihl

Nyligen kom det in en fråga till What Happens Next? där Håkan, som arbetar på Trafikkontoret på Göteborg, undrade följande:

Jag hittade din blogg via diverse länkar på Facebook och blev nyfiken. Jag arbetar på Göteborgs Stads trafikkontor och på den enhet som arbetar med att kommunicera hållbara transporter, beteendepåverkan etc. Vi arbetar mycket med att marknadsföra cykel, genom kampanjer, nya tjänster m m.

I det sammanhanget har vi pratat en del om möjligheten att använda oss av sociala medier. Och därför undrar jag om du skulle berätta om du har tittat på användningsmöjligheter för kommuner och liknande organisationer att använda sociala medier för att exempelvis främja cyklande, eller andra liknande koncept.

Det finns flera bra svar på din fråga, men för att snäva ner frågeställningen lite kommer vi här att göra en djupdykning i lånecykelsystem, vilket sedan en tid tillbaka finns etablerade i två svenska städer men vars spridning världen över bara tycks ha börjat. Under 2006 upphandlade Stockholm Stad ett lånecykelsystem vilket resulterade i att Stockholm City Bikes, som ägs av Clear Channel Sverige AB, startades under hösten samma år. Systemet finansieras utan skattemedel och istället kommer intäkterna från användarna själva och via reklamintäkter. Stockholm Stads uppgift är att hjälpa till genom att upplåta mark för stationerna. I Göteborg lanserades systemet Styr och ställ den 10 augusti 2010 och fungerar på samma sätt, systemet är reklamfinansierat och hanteras i det här fallet av JC Decaux.

Även fast det är enkelt att få känslan av att lånecykelsystemen är ett relativt nytt påfund, lanserades den första satsningen redan den 28 juli 1965 i Amsterdam. Satsningen som namngavs Witte Fietsen, vita cyklarna, erbjöd gratis cyklar till alla som ville men utan någon kontrollmekanism. Det blev en utav huvudförklaringarna till varför satsningen havererade inom loppet av några dagar då cyklar kastades i kanalerna eller stals.

Efter den relativt skakiga starten för konceptet med lånecyklar har ytterligare två generationer av lånecykelsystem följt sedan initiativet i Amsterdam beskriver Paul DeMaio (2009). Den andra generationen lånecykelsystem lanserades två och ett halvt decennium senare i Danmark. Under 1991 etablerades system i Farsø och Grenå, och två år senare även i Nakskov. De blev föregångarna för den betydligt större etableringen i Köpenhamn under 1995 när Bycykeln gjorde entré. Till skillnad från försöket i Amsterdam var systemet utformat med slitstarkare cyklar och stationer där en deposition lämnades i samband med utlåning. Dessvärre blev anonymiteten bland användarna så småningom ett problem, och även här uppkom bekymmer relaterat kring stölder och skadegörelse.

Det dröjde ändra fram till 1996 innan den tredje generationen av lånecykelsystem lanserades vid Portsmouth universitetet i England. Här fick studenter möjlighet att hyra cyklar med hjälp av magnetkort. Även andra tekniska innovationer integrerades såsom elektroniska låsningsställ för cyklarna och färddatorer.

Men var befinner vi oss idag?
En nyligen genomförd studie som försöker beskriva den globala spridningen av lånecykelsystem uppskattar att 100 program fördelat på 125 städer var verksamma under 2010 (Shaheen et al., 2010). Totalt uppskattades antal lånecyklar världen över att uppgå till omkring 139 000 stycken fördelat på över 9000 stationer. Utöver de redan verksamma programmen beräknades ytterligare 45 program att bli operationella under samma år. Ett exempel på ett utav de större systemen går att finna i Paris, vilket under 2009 uppgick till omkring 23 600 lånecyklar.

Alltså går det att konstatera att lånecykelsystem från att till en början ha varit ett relativt misslyckat projekt tycks ha förvandlats till ett globalt fenomen som syftar till att öka användningen av cykeln genom ökad tillgänglighet, framförallt på kortare sträckor i urbana miljöer. Ovanstående beskrivning skall alltså ses som en kortfattad historisk bakgrund till ett fenomen vars spridning ännu kan befinna sig på ett tidigt stadium.

Men nu till frågan, hur kan sociala medier användas för att främja cyklande mot bakgrund av det här fenomenet? Än så länge tyckts det inte ha genomförts några djupgående studier som har ägnat den här specifika frågan någon särskild uppmärksamhet. Istället dyker lånecykelsystem upp i litteratur relaterat till det växande forskningsfältet social marknadsföring. Social marknadsföring syftar till att marknadsföra samhällsnyttor (se exempelvis McKenzie-Mohr et al., 2010 , samt journalen Social Marketing Quarterly), och ska inte förväxlas med marknadsföring relaterat till sociala medier.

Dock har den här litteraturen än så länge tagit ett betydligt bredare grepp om uttryck för sociala marknadsföringspraktiker och ännu kvarstår att undersöka lånecykelprogram genom fallstudier. I relation till lånecykelprogram finns däremot en läsvärd blogg driven av Paul DeMaio, som numera är verksam som konsult i frågor relaterade till lånecykelsystem. Här skriver han bland annat om handfasta exempel på hur sociala medier har användas i det här sammanhanget på olika platser i världen.

Nyligen skrev han om hur Capital Bikeshare och B-Cycle, båda amerikanska exempel, har hittat nya sätt att presentera information om användares vanor. Här har profilsidor byggts upp som illustrerar hur långt man har cyklar, hur många kalorier man har förbränt och i vilken utsträckning man som användare har hjälp miljön. I ett fall har möjligheten att dela sina presentationer med vänner och bekanta via sociala medier integrerats. Med andra ord kan man säga att profilsidorna skapar belöningssystem, där användarens dokumenterade prestationer kan förstärka upplevelsen av en aktivitet som för många är relativt funktionalistisk till sin natur.


Samma typ av system borde vara enkelt att implementera i de svenska lånecykelprogrammen, och på så sätt göra upplevelsen av att använda systemen mer spännande. Dessutom borde det vara enkelt att presentera kollektiva prestationer, exempelvis hur långt olika grupper av användare har cyklat. Det skulle i sin tur kunna användas för såväl tävlingar mellan individer, eller för den delen mellan städer. Göteborg möter Stockholm, Styr och ställ möter Stockholm City Bikes. Eller varför inte Sverige möter Paris?

 

Referenser

DeMaio, P. (2009). Bike-sharing: History, Impacts, Models of Provision, and Future. Journal of Public Transportation, vol. 12(4), pp. 41-56.

McKenzie-Mohr, D., Lee, N.R., Wesley Schultz, P.P., Kotler, P. (2011). Social Marketing to Protect the Environment: What Works. Thousand Oaks, Calif. : SAGE Publications.

Shaheen, S. A., Guzman, S., Zhang, H.  (2010) Bikesharing in Europe, the Americas, and Asia. Past, Present, and Future.Transportation Research Record: Journal of the Transportation Research Board, no. 2143, pp. 159–167.

Läs mer om lånecykelsystem
OPENbike nästa generations lånecykelsystem
IT ska underlätta användandet av lånecyklar i framtiden
Optimising Bike Sharing in European Cities


No Comments / Postat i Digital marknadsföring, Intressanta fenomen, Läsarfråga

Fungerar ofullständiga eller avkapade logotyper?

lördag, augusti 27, 2011 av Christofer Pihl

Ett varumärke kan symboliseras på många sätt. Bland de vanligare uttrycken återfinns ett namn, tecken, en symbol eller färgkombination. Allra helst ska ett varumärke fånga kundens uppmärksamhet. Det är antagligen den främsta anledningen till varför världen skådat en uppsjö av kreativa logotyper. En kategori av logotyper som särskilt särskiljer sig är de som medvetet har lämnats ofullständiga eller avkapade. Här representerar IBM ett globalt exempel, medan kryssningsfartyget Viking Line ett skandinaviskt.

Den stora frågan gällande den här typen av logotyper är vilken uppfattning de skapar kring företagen de representerar? Ett bra svar på den frågan gav nyligen Henrik Hagtvedt i en artikel i Journal of Marketing. Hagtvedt frågar sig huruvida de kan leda till perceptuella tvetydigheter, vilket i sin tur kan tänkas vara problematiskt med tanke på hur mycket tid och pengar som vanligtvis investeras i att marknadsföra dem. Här ska det även påpekas att den gängse uppfattningen allt som oftast uttrycks vara att marknadskommunikationens uppgift är att kommunicera ett tydligt budskap som är svårt att misstolka.

Med hjälp av tre studier som koncentrats på ofullständiga textbaserade logotyper visar Hagtvedt hur ett urval av konsumenter uppfattade aspekter relaterade kring kreativitet, innovationsförmåga och trovärdighet. Utifrån de två förstnämnda aspekterna visar studien att ofullständiga logotyper upplevs representera en högre grad av kreativitet och innovationsförmåga. Samtidigt visar studien att aspekter relaterat till trovärdighet påverkas negativt av ofullständiga logotyper i jämförelse med fullständiga motsvarigheter.

Alltså innebär det att ofullständiga logotyper kan tänkas vara fördelaktiga på marknader där företag använder kreativitet och innovationsförmåga som konkurrensfördel, och det motsatta gälla företag som verkar inom konservativa branscher där trovärdighet är fundamentalt.

Med andra ord kan artikeln komma som en glad nyheter för marknadsavdelningarna på såväl IBM som Viking Line. Dock bör det påpekas att en logotyps ofullständighet uppenbarligen inte är den enda nyckeln till stigande vinster och större marknadsandelar. Dock visar studien att utformningen har betydelse, vilket återigen visar på varumärkens betydelse i vår samtida ekonomi.

Referenser
Hagtvedt, Henrik (2011). The Impact of Incomplete Typeface Logos on Perceptions of the Firm. Journal of Marketing, 75(4), pp. 86-93.

3 Comments / Postat i Svenska företag, Varumärken

What Happens Next?

fredag, augusti 26, 2011 av Christofer Pihl

I Sverige finns det otaliga exempel på begåvade marknadsförare, inte minst utifrån ett internationellt perspektiv. Ett bra exempel på Sveriges konkurrenskraft är praktikers starka närvaro på nätet och framförallt inom sociala medier. Parallellt med praktikerna finns ett stort antal forskare världen över som ägnar sin tid åt att förstå och förklara marknadsföringsmoden utifrån en teoretiskt utgångspunkt. Det som dock skiljer praktikerna från teoretikerna, är att praktikernas har ett stort försprång på nätet. What Happens Next? syftar till att lyfta fram ny marknadsföringsforskning från såväl Sverige och från den internationella forskningsvärlden.

Jag som skriver heter Christofer Pihl och doktorerar inom marknadsföringsfältet på Stockholms universitet. Mitt forskningsintresse är centrerat kring hur digitalisering, Internet och social medier utmanar och förändrar traditionella marknadsföringspraktiker. För närvarande arbetar jag med studien Marketing fads and fashions som handlar om hur sociala medier har påverkat och gett upphov till nya marknadsföringspraktiker inom modeindustrin.

Har du precis läst en intressant text som berör nya synsätt på marknadsföring och hur vi kan förstå såväl samtida som framtida marknadsföringsuttryck? Vill du veta mer om hur marknadsföringsforskningen har berört ämnet? Skicka din fråga eller ditt tips så kommer du få svar inom kort.

2 Comments / Postat i Digital marknadsföring, Direktmarknadsföring, Internationella företag, Lojalitetsmarknadsföring, Marknadsföringsstrategi, Mode, Personlig försäljning, Positionering, Produktplacering, Segmentering, Svenska företag, Varumärken